Astrologer definierar vår förväntningar om framtiden

I de flesta tidningar eller webbplatser läser man varje dag information om astrologi och horoskop som avser till att förutsäga olika händelser i människors liv. Den vetenskapen (astrologi) spelar stor roll för vissa människor eftersom de tror att det som astrologer säger om deras stjärntecken är sant och inverkar på deras karaktär, förväntningar om framtiden.

Vetenskapen kom från Babylonien och utvecklades i Egypten, Persien och spreds vidare till andra länder. Så används den vetenskapen idag på olika sätt, bland annat kan nämnas horoskop som är mest känt bland folk. Och det har en del fördel för vissa människor. T ex genom detta kan man ha drömmar, ambitioner, hopp om livet. Alla människor är nyfikna på sin framtid och de flesta tar hjälp av astrologi och horoskop för att ta reda på vad ska hända dem i livet. Det kan gälla kärlek, jobb, lyckan .... och så vidare!

En del anser däremot att horoskopen är ingen vetenskap utan det är något som människan hade uppfunnit. Ingenting stämmer med horoskop eftersom det är omöjligt att en person som oss kan ta reda på andras öde eller situationer i livet. För det första är allt som handlar om horoskop bara fiktion och har ingen betydelse eller påverkar vår karaktär. För det andra är det bara Gud som vet om människors öde och hur det ska gå med dem.

Slutligen är horoskop spännande, intressant och ger information för att hålla oss hoppfulla inför framtiden. Därmed är det inget fel på att ge hopp och positiv känsla till andra genom horoskop. Ibland behöver man att någon hjälper till för att få tillbaka sitt hopp i livet, och det skadar inte någon att man använder sig av astrologi och horoskop.

Lylan

Dags att utjämna studiestöd för utbildade och icke utbildade personer

Enligt CSNs beräkningar erhåller personer som är högutbildade ungefär 3 000 kronors studiestöd per månad. De som inte har avslutat grundskolan får däremot 7 000-9 000 kronor. Denna flagranta orättvisa bör ställas tillrätta.

Invandrare som kommer till Sverige är naturligtvis olika och har olika kompetenser. Regeringen vill mest hjälpa de personerna som inte har utsikter på arbetsmarknaden, det vill säga de som är analfabeter eller har låg utbildning. Det är anledningen till det högre studiestödet som påstås uppmuntra dem till att börja lära sig. Emellertid behöver alla människor stöd på samma sätt, därför att de alla måste köpa mat, kläder osv. Dessutom är att mer stödja de icke utbildade och mindre de högutbildade ofördelaktigt för hela samhället eftersom det uppstår en invecklad situation. Personer med stor potential har otillräckliga existensmedel och i stället för att läsa söker de något jobb. Utan svenskt betyg är de tvungna till att utföra ett arbete som är långt under deras kompetenser. Forskning (t.ex. Lunds Universitetet, 2002) visar att det händer allmänt och ofta fråga om taxichaufför och dylika jobb. 

För den andra är, enligt Statistiska Centralbyrån, högutbildade invandrare mer aktiva på arbetsmarknaden. Forskning från 2007 påvisar att tre av fyra högutbildade har jobb alltsedan tre år efter invandringstillfället. Detta till skillnad från personer med låg utbildning bland där andelen anställda är 20-25% mindre. Vi kan göra ett enkelt räkneexempel. Vi tar till exempel 100 personer och låter oss anta att de tjänar 20 000 kronor före skatt per månad. Det ger ungefär 6 000 kronor i betald skatt. Enligt Statistiska Centralbyrån har vi i detta exempel 75 högutbildade personer och 56-60 mindreutbildade personer som arbetar. Skillnaden uppgår till 15-19 fler arbetslösa personer bland de som har mindre utbildning. Om de skulle ha högre behörigheter skulle de kunna betala 90 000-114 000 kronor i skatt per månad och 1 080 000-1 358 000 per år om de skulle arbeta i stället. Det händer emellertid att de får bidrag, t.ex. 7 000 per månad. Det ger 105 000-133 000 kronor per månad och 1 260 000-1 596 000 kronor per år som staten utbetalar, inte tjänar. Skillnaden är stor. En motpart kan säga att man inte kan titta på detta sättet, att det inte är etiskt att omräkna människors liv till kronor. Kanske kan man verkligen inte det, men är det giltigt skäl att belöna låg utbildning och bestraffa de andra med mindre bidrag? Fakta visar att det organiseras skilda kurser i SFI för utländska akademiker jämfört med de andra, följaktligen klarar akademiker sina kurser tidigare. Det är nästa anledning att belöna dem. 

En av tre invandringspolitiska mål som riksdagen antog 1975 och på nytt fastställde 1986 säger att: “Jämlikhetsmålet innebär att invandraren ska ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter som den övriga befolkningen”. Sverige verkar vara landet som drar omsorg om jämlikheten och det som sker med bidrag är olämplig enligt dessa programunderlag. 

Alla studenter behöver finansiellt stöd oberoende av utbildningstatus. Det är inte rättvist att göra skillnader mellan inte utbildade och utbildade personer, särskilt när att de utbildade betalar mer pengar i skatt. Slutligen bör alla människor vara behandlade enligt Sveriges jämlikhetsmål. 

Vi uppmanar CSN att ändra dessa luddiga och orättfärdiga regler.

Komvuxstudenter

Bör kvinnor bli soldater och kriga som män?

Soldater är en grupp människor som skyddar sitt land eller hjälper människor i andra länder. Det är vanligt att soldaterna krigar mot fiender och de flesta av soldaterna som går ut och krigar är män, inte kvinnor. Det är också vanligt nu att kvinnor bli soldater men de går inte ut och krigar som män, varför ? Bör kvinnorna inte göra så?

13,2 procent av soldater i Sverige är kvinnor och 5,4 procent av den svenska försvarsmaktens officerare är kvinnor. Jag tycker att Sverige är ett fritt land och om kvinnor vill bli soldater och kriga som män måste man tillåta det. Man ska dock inte tillåta så många för att kvinnosoldater inte ska skada sig eller dö.

Kvinnor kan göra allting lika mycket som män och om de vill göra får man visa det. Jag tror att det finns många saker som män inte kan eller brukar göra men som kvinnor kan eller brukar göra, t.ex  tvätta och ta hand om saker och ting. Man kan också se på andra jobb som polis att kvinnor kan göra eller använda vapen som män och det ska bli samma sätt i militären att kvinnor kan göra allting som män även i kriget. Även om kvinnor är inte stark som män kan de träna sig.

Om män kan bli soldater och kriga, varför inte kvinnor? För att Sverige ska visa att det finns jämställdhet mellan man och kvinna måste Sverige tillåta kvinnor att göra allting som män gör i Försvarmakten. Även om det är svårt bör det ske gradvis

Å andra sidan tycker vissa att man inte bör tillåta att kvinnor ska kriga som män för att de flesta av kvinnor inte är så starka som män och det inte är lämpligt att kvinnor dödar människor (jag menar fiender). Att döda en människa kan orsaka kvinnor att bli galna på grund av stress och för att skydda kvinnor bör man inte tillåta detta.

Militär är ett vanligt jobb som alla kan bli om man vill men att tillåta kvinnor att kriga är ett svårt ämne att diskutera. Egentligen är det inte viktigt att man är man eller kvinna, bara man vill göra en tjänst för sitt land bör man få göra det. Vi uppmanar riksdagen att fatta ett svårt beslut om det här ämnet att anställa mer kvinnor i försvarsmakten.

Chotchuang

Nästa projekt: Debattartiklar

Snart kommer vi att börja presentera de debattartiklar som vi just nu skriver i kursen, Vi har precis som i projektet med reportage gått igenom vad som kännetecknar genren. Efter att ha studerat och analyserat olika exempel på debattartiklar skrev vi sedan en gemensam text, om ett ämne vi valde tillsammans och förberedde genom att sammanställa fakta, argument och motargument. Efter att ha skrivit ett första utkast till en individuell text i genren med valfritt ämne har vi också gett varandra respons på varandras texter med hjälp av detta formulär.

Ni är som vanligt välkomna att läsa och kommentera våra texter!

Människan i fokus

Många som studerar på vuxenutbildningen har som mål att arbeta inom omvårdnad. Därför passar det bra att Moufida skriver om en person som har förverkligat sin dröm att arbeta som sjuksköterska.

Sofia är en kvinna som sedan unga år drömt om ett yrke där man ger stöd och hjälp till äldre människor samt personer med funktionshinder. Omvårdnad innebär att sköta eller tar hand om en person som inte klarar sig själv. Det kan vara allt från en så enkel sak som en matsituation till medicinering.

Sofia började sin yrkeskarriär i vikariatpoolen. Då jobbade hon över hela Borås stad .Nu har hon validerat sin erfarenhet och har en fast tjänst i stadsdel Öster, vilket innebär Hulta och Trandared.

Hon jobbar natt på en korttidsenhet med inriktning rehabilitering och trivs bra med det. Sofia tycker det är ett utvecklande, stimulerande och roligt yrke. Hon kan verkligen rekommendera yrket som undersköterska.
Det bästa är alla möten med patienterna.

-ibland får man ta det som en utmaning, alla människor är egna individer, man måste vara lyhörd och arbeta professionellt.

Hon menar att de flesta är väldigt sjuka, och hur man hanterar detta är olika från person till person.

-Nu planeras det att 5 av 22 platser skall vara till palliativ vård, säger Sofia med lugn blick. Detta innebär 5 platser till människor som är i livets slutskede.

-Detta är människor som ska ha det så bra som möjligt, den sista tiden de har kvar att leva. Dom ska vara smärtfria och ha högsta möjliga lugn och ro i kropp och själ. Det är vår uppgift att se till att dom får den harmonin dom behöver.

Detta ser Sofia som en utmaning. Hon ser inte döden som något ont när det handlar om sjuka människor, snarare som en lättnad för den sjuka, att slippa smärtan och plågorna.

-Det är inte bara fördelar med jobbet som undersköterska, säger Sofia till slut. Det sliter väldigt på rygg, axlar och knän plus att det är dåligt betalt. Det hade också varit bra med fler män i denna yrkeskategori. Många äldre lyser också upp på ett annat sätt när de ser en ung manlig undersköterska.

Sofia avslutar med tre ord som du behöver ha med dig som undersköterska:

-Lyhördhet, respekt samt integritet.

Moufida  Jday            Borås 2013-02-22

Den första fjällvandringen

Många associerar semester med sol och bad, men det finns personer som väljer en mer äventyrlig inriktning. Följande reportage, där en av lärarna på skolan har intervjuts, visar på ett sådant exempel.

Stina  har fortfarande kvar sina känslor från sin första fjällvandring. Den vackra naturen och de stora renarna som hon ser för första gången. Hon tycker att det är en stor skillnad mellan naturen och Göteborgs stora centrum. Hon ser allt fram för sig nu.

Efter engelskalektionen tar Stina upp sina böcker och läger i en korg som hon alltid bär, och ser på mig med ett vänligt leende när hon uttalar orden. Hon är 49 år och bor i litet samhälle mellan Borås och Göteborg nu för tiden. Stina lever som hon själv formulerar det ”med familjen villa, katter och bil” som en vanlig Svensson.

Vi sitter i tysta klassrummet vid elevbänkarna mitt emot varandra efter en lång engelskalektion. Stina vill gärna berätta om sin första fjällvandring.

-  Det var första gången när jag hade träffat min man. Det blev vår första semester tillsammans här i Sverige, när vi åkte till Norrland. Vi tog med oss tält, sovsäckar, mat och några flaskor. Vi packade ryggsäcken och vi hade planerat för fem dygn. Vi sov i naturen på nätterna och på dagarna vandrade vi i fjällen. Vi mötte inte något folk och vi var ensamma under hela vår semester.

Stina tycker att det är skönt när man går ut i naturen. Stina har ett bra minne och hon vill gärna fortsätta att berätta om sin resa som hon gjorde den första gången.  

 

-   En tidig morgon när jag vaknade och öppnade tältet, stod många renar utanför och plötsligt glor en ren på mig.

Stina börjar skratta när hon berättar om händelsen. Hon tar ett djupt andetag. Stina försätter att berätta om frihetskänslorna, tystnaden och den vackra naturen.

 

-  Vi kunde dricka vatten från bäckar och vattnet var så gött och man ville dricka hela tiden. Där fanns mycket svamp också och vi kunde plocka hur mycket som helst, säger hon med sin härliga göteborgska.

Stina vill gärna åka utomlands också men hon säger att det är tråkigt att lämna sina katter ensamma hemma.

-    Vi åker gärna till fjällen varje sommar. Jag vill gärna vandra i andra länder också men jag tänker på mina katter som inte kan följa med. Jag tycker om att vara med dem när vi är på semester.

Stina ser slutligen fördelar för hennes hälsa med att semestra i fjällen.

-Jag tycker att en bra semester för mig på grund av jag för motionera också.

Ett tillfälligt socialt handikapp

Vilka utmaningar och möjligheter möter man när man flyttar till ett annat land, med annorlunda språk och kultur? Sabina skriver om detta angelägna ämne i sitt reportage.

Vägen till välbefinnande är lång när man flyttar till ett annat land. Ibland kan den tyckas verkligen tung. Kanske är fullständig integration omöjlig? Går det att behålla sig själv och samtidigt trivas med alla som man träffar som en invandrare? Jag pratar med Magdalena Biel, kvinnan som bor i Sverige sedan fjorton år.

Snön knarrar under mina fötter när jag går förbi hennes två svenska bilar och går in till hennes hus, som ser ut som ett vanligt skandinaviskt boende. Jag har många frågor om språket. Hon som flyttade till Sverige för fjorton år sedan vet vad det betyder att lära sig svenska från början till denna nivå som hon har nu. Magdalena hälsar på mig och då ringer hennes mobiltelefon. Hon pratar svenska flytande och utan några svårigheter. Jag undrar om hon förstår allt som hörs.

- Ja, nästan allt. Jag har ett problem när fulla människor pratar eller de som är sjuka och har talsvårigheter. Då måste jag nästan gissa, säger hon och låter mig välja på ett polskt te eller ett svenskt kaffe. 

Magdalena Biel har flyttat hit som kärlekinvandrare. Hennes man är också polack men hade bott här med sin familj. Människor som flyttar till Sverige kan inte alls detta språket. De kan inte läsa några tidningsrubriker och inte heller etiketter i affären. Det går inte att prata med andra, och ha den grundläggande sociala kontakt som i sitt hemland. Magdalena berättar att hon trivdes från början trots detta. Det nya landet var vackert och den första tidsperioden behandlade hon som en semester. Senare saknade hon dock inte bara kompisar och vänner utan också den status som hon hade i sitt hemland. Där kunde man något, och utbildningen var giltig. Då började Magdalena SFI och senare Komvux, men det var inte tillräckligt. 

- Man känner sig plötsligt som ett barn, fast man är vuxen, man blir behandlad som ett barn. De pratar långsamt fast jag fattar. Jag kan inte bygga en vänskap därför att det baseras på kommunikation. Man kan inte ha relation utan reellt samtal, utan språket. Man är liksom handikappad. Det är faktiskt något slag av socialt handikapp. 

 Hon ler mot mig och förstår att jag känner mig så ibland. Jag ser den varma glimten i hennes gröna ögon. 

Vi pratar om identiteten som ju är beroende av andra människor. Det är de som säger vem du är. De bedömer dig, berömmer, bekräftar det som du upplever. Man ser faktiskt livet genom andra människors ögon. När man flyttar till ett annat land funderar man kring den egna identiteten. I mitt hemland var jag pratsamt och modig. Plötsligt var det inte längre så. Jag undrar: “Är det jag som brukade vara så glad och hjälpsam?”, därför att nu är jag tyst och blyg. Tidigare tyckte jag om säga min åsikt men i Sverige föredrar jag att tiga och inte göra några fel. Det gäller också social status. I Polen var jag en utbildad, vuxen person med ett rikt och felfritt språk. I det nya landet är jag tvingad att säga inte det som jag tänker, utan bara det som jag kan säga på svenska. 

- Men det försvinner, tröstar mig Magdalena och tilllägger att hon nu känner sig som hemma i Sverige.

Att byta land och behålla mitt eget “jag”, och inte förändra sig? Det är omöjligt. Man tittar på andra saker, människor tänker lite annorlunda, några ärenden är gjorda på annat sätt. Då kommer förändringar i huvudet. Betyder det att man förlorar någonting av sin identitet eller vinner man erfarenhet, nya perspektiv?

 Magdalena berättar att hon känner sig som svensk när hon är i Polen och som polack när hon bor i Sverige. I sitt hus bevarar hon polska traditioner men introducerar också de svenska. Samtidigt känner hon när hon kommer till sitt hemland sig mer som en turist än som en av dem. Några beteenden eller tankesätt börjar irritera, eftersom hon nu tänker lite annorlunda.

Kanske går det inte att älska två män men hon är säker att det går bra med kärlek till två olika länder. Det stör inte att hon ser fördelar och nackdelar i båda.

- Jag har mycket respekt för mitt hemland. Det är ungefär som min biologiska mamma fast jag har blivit uppfostrad av en adoptivmamma. Där är mina grundläggande värderingar men i Sverige finns mitt hem, förklarar Magdalena. 

Vi tystnar en stund och funderar lite. Doften av mitt polska te blandar sig med hennes svenska kaffe. Det är precis som vår kultur, tänker jag och märker att hennes möbler är ifrån ett polskt bolag. Där är möblerna billigare. Det ger mig en ny tanke - kanske man kan välja från båda kulturer det som är bäst, mest värdefullt, och jag menar inte bara om saker?

Magdalena arbetar som sjuksköterska på sjukhuset och hennes erfarenhet hjälper henne att förstå de andra. På infektionsavdelningen hamnar olika människor från olika länder. Många av dem kan inte svenska eller engelska. Hon kan prata med dem som om det gällde henne själv för några år sedan. Utan jobbet finns det för henne också tjänstgöring som lovsångsteamsledare i Pingstkyrkan. Där finns inte heller några kulturbarriärer som skulle förhindra för någon att göra någonting bra. De som är lite udda, inte riktig rätt, kan känna sig välkomna i kyrkan.  

- Jag behöver inte anstränga mig för att vara något annat än jag är. Det gäller inte bara i kyrkan, det gäller i hela livet. Jag är säkert annorlunda jämfört med innan, från början. Men nu bryr jag mig inte längre om jag gör fel och jag kan bjuda på mig själv lite. Jag kan också skratta åt mig själv ihop med andra, så det gör mig inte ledsen, tillägger Magdalena. 

Hon tycker att det är bra att acceptera att man inte pratar som svenskar. Det blir aldrig så. Men de som kommer till exempel från Skåne pratar också lite annorlunda, de flyttar hit och känner sig inte dåliga för det. De har en annan dialekt och det har hon också. Är det en sämre dialekt? Den retoriska frågan hör jag i mina öron ganska länge.

Tiden går och jag kommer att förstå att tiden som jag upplever nu bara är tillfällig. Jag är nybörjare i Sverige, hon bor här sedan fjorton år och hennes utseende är inte annorlunda än sina grannars. Hon har lyckats och har även svensk “villa, bil och hund”. Magdalenas silhuett är frisk och slank, ansiktet är ljus ifrån leendet. Jag tittar på bokhyllan som står bredvid och ser att det finns både polska och svenska böcker på den. Min humanistutbildning leder mig att fråga om språket en gång till. Det är ju fakta att man tänker mest med ord. Det går inte att beskriva någonting om jag inte kan benämna det. Så om jag kan inte kan prata om något, så finns det inte. Om jag tänker på polska kan jag beskriva det på ett speciellt sätt, med till exempel några olika ord. Det händer att jag inte kan översätta dem eftersom på svenska finns det bara ett ord som beskriver mina några ord på polska. Jag känner mig då bestulen på någonting som ju existerar. 

Magdalena säger med bestämdhet att det är tvärtom också:

-Se det på ett annat sätt! Nytt språk öppnar för nya rikedomar. Du börjar upptäcka några uttryck som du inte hade någon aning om.

Plötsligt öppnar sig dörrarna och in kommer Magdalenas dotter. Olivia ser mig och börjar berätta om skolan på polska. Hon är glad och pratsam och märker inte att hon mellan yttranden ändrar språket. Magdalena ser mitt leende och säger:

- Det gör jag ofta också. Men bara med dem som kan båda språken. Jag gissar att du aldrig kommer att göra så?

- Kanske... svarar jag och försätter på polska: Jag har sett att du har jättesnygga byxor. Ska vi handla lite tillsammans? Jag har “brist” på jeans - jag säger “brist” på svenska och ler. Magdalena förstår att jag har förstått helt vad hon menar och skriker:

- Så är vi hemma i Sverige! Och vi skrattar tillsammans.

Sabina Hnat