Enligt CSNs beräkningar erhåller personer som är högutbildade ungefär 3 000 kronors studiestöd per månad. De som inte har avslutat grundskolan får däremot 7 000-9 000 kronor. Denna flagranta orättvisa bör ställas tillrätta.
Invandrare som kommer till Sverige är naturligtvis olika och har olika kompetenser. Regeringen vill mest hjälpa de personerna som inte har utsikter på arbetsmarknaden, det vill säga de som är analfabeter eller har låg utbildning. Det är anledningen till det högre studiestödet som påstås uppmuntra dem till att börja lära sig. Emellertid behöver alla människor stöd på samma sätt, därför att de alla måste köpa mat, kläder osv. Dessutom är att mer stödja de icke utbildade och mindre de högutbildade ofördelaktigt för hela samhället eftersom det uppstår en invecklad situation. Personer med stor potential har otillräckliga existensmedel och i stället för att läsa söker de något jobb. Utan svenskt betyg är de tvungna till att utföra ett arbete som är långt under deras kompetenser. Forskning (t.ex. Lunds Universitetet, 2002) visar att det händer allmänt och ofta fråga om taxichaufför och dylika jobb.
För den andra är, enligt Statistiska Centralbyrån, högutbildade invandrare mer aktiva på arbetsmarknaden. Forskning från 2007 påvisar att tre av fyra högutbildade har jobb alltsedan tre år efter invandringstillfället. Detta till skillnad från personer med låg utbildning bland där andelen anställda är 20-25% mindre. Vi kan göra ett enkelt räkneexempel. Vi tar till exempel 100 personer och låter oss anta att de tjänar 20 000 kronor före skatt per månad. Det ger ungefär 6 000 kronor i betald skatt. Enligt Statistiska Centralbyrån har vi i detta exempel 75 högutbildade personer och 56-60 mindreutbildade personer som arbetar. Skillnaden uppgår till 15-19 fler arbetslösa personer bland de som har mindre utbildning. Om de skulle ha högre behörigheter skulle de kunna betala 90 000-114 000 kronor i skatt per månad och 1 080 000-1 358 000 per år om de skulle arbeta i stället. Det händer emellertid att de får bidrag, t.ex. 7 000 per månad. Det ger 105 000-133 000 kronor per månad och 1 260 000-1 596 000 kronor per år som staten utbetalar, inte tjänar. Skillnaden är stor. En motpart kan säga att man inte kan titta på detta sättet, att det inte är etiskt att omräkna människors liv till kronor. Kanske kan man verkligen inte det, men är det giltigt skäl att belöna låg utbildning och bestraffa de andra med mindre bidrag? Fakta visar att det organiseras skilda kurser i SFI för utländska akademiker jämfört med de andra, följaktligen klarar akademiker sina kurser tidigare. Det är nästa anledning att belöna dem.
En av tre invandringspolitiska mål som riksdagen antog 1975 och på nytt fastställde 1986 säger att: “Jämlikhetsmålet innebär att invandraren ska ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter som den övriga befolkningen”. Sverige verkar vara landet som drar omsorg om jämlikheten och det som sker med bidrag är olämplig enligt dessa programunderlag.
Alla studenter behöver finansiellt stöd oberoende av utbildningstatus. Det är inte rättvist att göra skillnader mellan inte utbildade och utbildade personer, särskilt när att de utbildade betalar mer pengar i skatt. Slutligen bör alla människor vara behandlade enligt Sveriges jämlikhetsmål.
Vi uppmanar CSN att ändra dessa luddiga och orättfärdiga regler.
Komvuxstudenter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar